Björn Lippold

Nu ser jag gräs på markerna

Vad det är fantastiskt med denna årstid men känner lik som att nu börjar livet på nytt att vakna ur dvalan. Kanske inte så mycket för mig för jag har inte ont av att vintern är lång och besvärlig. Det är en tid då man klan ta det lite lugnt. Vi brukar ofta göra någon förändring på museet och det har hänt i år det också. Under ett antal måndagar har vi nu haft hjälp för att till i mitten av april ha delvis nya utställningar färdigt. I år blir vi också ett försäljningsställe för föreningen för Västgöta litteratur som inte har någon på norra sidan av Billingen som säljer deras underbart fina och mycket intressanta böcker.



Vad har då förvånat mig i veckan, jo det är ett antal hundägare här i staden som har råd och ork att ha stora och fina hundar. Som dagligen motionerar dessa i allén på drottninggatan. Dock undrar jag om dessa människor verkligen skall ha hundar. Har man inte så mycket förstånd att man inte förstår att det hunden gör i parken och på gångstigar skall man också ta upp, då är jag mycket tveksam till deras innehav. För de av Er som är i Skövde gå en sväng på Drottninggatan, den gata som man nu förstör med bygget av nya tingshuset. Gå där men se upp vart ni sätter fötterna. Vår lilla hund Hubbe gör även han vad han behöver på nämnda gata men det finns ingen som kan komma och påstå att vi lämnat det efter oss.
Nej går det inte med annat är det nog dags att införa ett ordentligt bötesbelopp för att vi skall bli av med detta ofog. Lämpligt är då också att polisen mellan sju och åtta på morgonen och efter nio någon kväll då och då bara ägnade sig åt vandalerna, då tror jag det bleve slut på ofoget.

Det som göms i snö kommer upp i tö.-

Våren närmar sig

Precis som det varje år är självklart med att sommar, höst och vinter kommer blir det även i år en vår. Tänk nu bara om det kunde vara så lyckligt att vi människor kunde vänta till naturen tycker det är dags. Har Ni sett trots att snön i stora delar av landet ligger halvmeter tjock över gräsmattorna har man börjat spela fotboll.



Stadsparken i april 2008
Då är det inte frågan om att spara på energin. Det är inte bara inom sporten som man ser att det där med energi och vår miljö är av underdånig betydelse. Jag tänker också på detta med flyget. Är det någon som tänkt på alla de människor som hemma är miljöanpassade på olika sätt men sedan någon gång varje år sätter sig på flyget till främmande länder, utan att tänka på vad detta gör vid miljön med bland annat det som flyget släpper ut.
>Var och en får gärna göra vad han vill för mig men kom inte sedan och tala om bland annat bilen eller jordbrukets miljöeffekter, rensa först vid den egna dörren.



Del av Garnisonsmuseets utställning fram till 2009
Nu till något annat mycket trevligare, det egna arbetet. Tänk vad man får vara med om i detta. Bland annat att bygga om ett museum så att alla de besökare som kommer att besöka oss under säsongen 2010 får något nytt at förundras över. Med detta arbete har jag också fördelen att få artbete tillsammans med härliga människor som på sin fritid kommer och gör en insats för kulturen inom försvaret.

Vasaloppet avklarat

Varje år har vi i familjen samma tradition, det är att första söndagen i mars följa den fantastiska idrotten som kallas för skidåkning och varje år blir vi lika besvikna på bevakningen som vi varit året innan. Inför årets vasalopp stod det i alla tidningar att nu skulle Svensk TV göra en stor satsning genom att sända loppet i två kanaler. Där ettan skulle sända de som åker för det höga nöjjet skull och som betecknas som blåbär. SVT 24 skulle följa eliten för den som är intresserad av detta. Skönt tänkte hustru och undertecknad nu får vi följa dem som verkligen gör en insats för sin egen hälsa. Det är dessa som vi tycker har förstått detta med idrottens idé, utöva det och ha roligt.



Det är lika roligt att det var att går på Cirkus Altenburg när denna besökte Lidköping i början av 1950-talet.

Vad fick vi dock se. SVT har så mycket pengar att man numera kunde sända samma Vasalopp i två kanaler både i SVT1 som i SVT24. Någon skillnad var det för i 24 an hoppade man inte till de kontroller som eliten redan pacerat. Men i övrigt var det exakt samma bilder i båda kanalerna.
Jag kan förstå om man i båda kanalerna vill ha med starten och målgången, men jag kan inte förstå varför man skall vara tvungna att sända samma bilder i två kanaler. Det hade varit betydligt bättre att man i den ena kanalen följde de som stod i de bakre startleden och i den andra kan man följa eliten. Och handen på hjärtat varför skall man vara tvungen att ta med varje sekund av det 9 mil långa loppet i redovisningen.


Det gick betydligt lugnare till på Axevalla station 1952 än det jäkt som utspelar sig i dagens samhälle.

Tänk vad härligt det är och se alla dessa samlare i auktion. Undertecknad och hustru var i går lördag i folkets park i Falköping, en väldigt fin anläggning. Där var det frimärks och vykortsmässa. Vilken upplevelse det är att se alla som med liv och lust går in för samlandet, härliga människor som vet vad de vill.



Nu får vi se vad som kommer upp i demonstrationerna första maj, det verkar långt dit men det går fort. Denna bild är från Tibro i början av 1970-talet, jag kan aldrig förundras tillräckligt över de som demonstrerar. Oavsett vilken regering som sitter tar man sig inte till av det demonstranterna vill.

Snön den kom åter

Tänk vad många det var som trodde att nu var den långa vintern över, nu är det dags för våren att i lugn och saklig takt göra sitt intrång. Men ki vad vi fick stå där med en lång näsa.

Jag tänker då på min barndoms vintrar och vårar i Trädgårdsbostaden på Ruders egendom utanför Tibro. Vad härligt det var när man kom hem från skolan och såg hur solen värmt snön så att denna smälte och rann ner mot trädgårdsdaggen på andra sidan tvättstugan.


När jag 1968 flyttade till storstaden Skövde hade denna stad ett helt annat utseende än i dag. Och det finns då de som talar om att den förvandling som staden genomgått har i allt varit till det bättre. Det är nog frågan, mycket kanske varit det men om det stora rivningsraseriet under första hälften av 1970-talet var det, det är inte jag beredd att hålla med om. Vad vi då glömde och än i dag har glömt bort är att Skövde är en liten kommun i vårt land, även om den är den största här i det gamla Skaraborg. Och för att en sådan kommun skall kunna bli stor och ha någon framtid måste man ta vara på sin historia. Det har man i stort sett helt glömt bort, insatser lite då och då räcker inte för att visa vilken kommun man vill bli på även det kulturella planet.


St Sigfridsgatans i Skövde innegården i dag ett minne blott familjens första lägenhet.


Sandtorget blir ordnat och gamla polisstation åker, vem kommer inte ihåg resecentrum där.

På arbetsplatsen har jag en devis som säger det mesta vad gäller vår historia.
Den som ingen historia har har ej heller någon framtid.