8/1 2012
Då var den helgen över
Som vanligt skulle vi i år dra in på julklapparna och som vanligt var det ingen som gjort som vi kommit överens om i familjen. Det fanns tillräckligt med klappar under granen och som vanligt hade hustrun lyckats med all julmat. I år kanske det var den skillnaden att vi inte hade köpt för mycket av dessa varor utan det vi tagit hem det har gått åt.
Vad skall då året föra med sig tro? Som tur är vi i mångt och mycket ovetande om det som komma skall. Lite vet vi och det är planeringen med arbetet.
Ett söndagsnöje för många är att åka tåg mellan Skara och till Lundsbrunn och med detta uppleva historien.
Nu är det klart som jag tidigare redogjort för klart att Garnisonsmuseet i Skövde läggs ner och att vi i det gamla Vallehemmet i Axevalla gör ett visningsbart förråd. Där vi förhoppningsvis skall visa nya delar av allt det vi ar i dagens förråd som aldrig visas. Jag hoppas också att alla de forskare som under de sista 28 åren sökt sina rötter i det landsomfattande Centrala Soldatregistret skall hitta oss i Axevalla. För de som har sina rötter i Skaraborg är det just till samma samlingsplats som förfäderna vandrade vart tredje år för som vi med registret återvänder. Bara hundra meter från den plats där vi nu kommer att sitta var det som de sista indelta soldaterna 1913 paraderade när regementet flyttade till Skövde och de nybyggda kasernerna.
Levande historia med tufftuf eller motorvagn drar strora skaror till Skara och Lundsbrunn varje sommar. Då skall man veta att SKLJs verksamhet är helt idéll.
Varför flyttar vi då från de lokaler vi nu har? Jo just av den anledningen att Skövde kommun inte trots att man vid flera tillfällen lovat att söka detta inte har kunnat erbjuda lokaler till ett visningsbart förråd. Ingen i styrelsen eller bland personalen på museet har velat flytta från staden, men vi hade detta med Axevalla som ett alternativ eller lägga allt i en lastbil och skickat det till Frihamnen i Stockholm där armémuseet har sitt förråd.
Nu är det som det är och nu vet vi vad vi skall arbeta efter, vilket känns som en stor lättnad, efter alla turer som varit runt museet de senaste åren.
Någon gång skall jag säkert få tillfälle att redogöra för alla dessa turer enligt de protokoll och sammanträdesanteckningar som jag samlat på mig.
