22/7 2012

Nu har den varit här i över en månad

Det jag menade med rubriken är naturligtvis sommaren. Och jag menar naturligtvis också att den ärt en riktig svensk sommar som vi har. Det har alltid funnits tillgång till både regn i stora mängder som sol emellanåt. Jag tycker också att denna sommar inte skiljer sig särskilt mycket från andra, men ser man bara till statistiken kanske någon ort fått mer regn än andra, men det är som någon statisker uttryckta "det som är bra med statistik är att man alltid kan läsa det som man vill själv". Personligen tror jag att mycket av detta tal om vädret vi hela tiden blir matade med är det alltid någon som tjänar pengar på.



Roligt är att se att resandet med museijärnvägen mellan Skara-Lundsbrunn har många resande på sina sommarturer. Fyra avgångar på söndagarna är välbesatta med både vuxna och barn och vilken anhopning av nyfikna det är som samlas runt loket när det tankar vatten i den lilla härliga orten Lundsbrunn. Troligen känner här de som åker med lugnet när det hör skenskarvarna dunka och känner doften av stenkol.



Bara en vecka kvar till den egna semestern den som hustrun börjar nu på måndag. Sedan blir4 det fjorton dagar utan hund och fåglar i Sydsverige, där vi åker till vårt paradis Blomstergården i Bleking. Där på campingen med samma namn kan man verkligen slappna av och känna det lugn som vi behöver på semestern.
Det blir dock endast tre veckors semester för sedan behöver jag gå in och ladda upp för Släktforskardagarna som kommer att vara i Gävle i år.



Troligen hinner jag inte med något mer inlägg här förrän efter dagarna i Gävle så jag får önska alla som läser sidan vilket vad jag kan se är ganska många, en skön sommar.


10-6-2012

Nu har jag glömt den igen

Vad jag menar med överskriften är att jag glömt att förnya denna sida, skall nu försöka att förbättra mig, men det är osäkert om det går. 
Detta med bloggen är intressant det har en mycket större genomslagskraft än vad man tror. Vad kommentarer jag fått om det jag skrev förra gången, när det gällde intrånget av utländska språk i vår vardag. Det var roligt att höra att vi var många som tyckte det samma.

 

Denna gång tänker jag inte klaga på något även om det finns mycket att göra det om. Nu tänker jag bara berätta hur det är att flytta ett museum vilket vi nu håller på med. Det är inte riktigt som att flytta ett hem och det fick Erki samt medhjälpare erfara när de skulle flytta över 200 kartonger böcker för en vecka sedan. Men vilka killar utan att klaga körde man hårt i två dagar. Och flyttade hela vårt förråd samt bibliotek till Axvall utan något missöde, jag är imponerad. Nu återstår att flytta alla kläder vilket är en ansenlig mängd både hängande som packade.

 

Det blir nu ett antal veckor fram till midsommar med en mängd resande till soldatregister runt om i landet. Nu skall vi få alla under den närmaste perioden att använda samma upplägg. Och i höst kan vi  sedan lägga ut hela registret på nätet och låta släkt och hembygdsforskare söka i ett betydligt större register.

 Kan också rapportera från sjuksängen att det inte är roligt med de sommarförkylningar som nu härjar, men blir aldrig av med dem. Från de vanliga förkylningssymtomen har den nu under fjorton dagar bestått i hosta som inte är rolig.

 

 

Jag hoppas Ni som läser detta slipper från denna förkylning även om jag hört att det är många som drabbats.


22/4 2012

Den kommer nog

Ja med rubriken menar jag våren, den som inte skall komma ännu men som vi alla väntar på. Har ni lagt märke till hur massmedia hela tiden på olika sätt tjatar om denna vår. Jag hörde på den egna Radio Skaraborg då det i februari första gången nämndes att våren närmade sig. Det är en märklig kommentar då denna årstid gör det varje år under de fyra första månaderna. Det är ungefär lika dumt som att kungliga huvudstaden får stora skälvan när snön kommer. Har ni varit där någon gång vid dessa tillfällen så förstår Ni vad jag menar.

 

 

Ja kungliga huvudstaden där var jag för någon månad sedan och upptäckte en nymodighet på Drottninggatan i denna stad. Nu har man gått från svenskan helt och hållet. Till och med öppettiderna på dörrarna där nämner man veckans dagar är på engelska. Tidigare har jag retat mig på att när det är realisation i affärerna har man mängd olika uttryck för detta. Alla på andra språk än svenska. En konstig utveckling och än konstigare4 blir det när inte en av våra många TV kanaler längre kan kalla Nyheterna för detta utan måste kalla detta för News. Och när man nämner TV4 skall har ni säkert märkt de dåliga översättningarna i denna kanal. Intervjuar de någon på ett främmande språk verkar det som kanalen tror att alla kan dessa språk. Mej kvittar det men jag tänker på alla de svenskar som inte ens hänger med i engelskan vid en snabb intervju. Troligen är standarden på reportrarna så dålig att de inte klarar denna självklarhet att man skall översätta.

 

 

Jag tror att vi snart måste bli några som sätter stopp för dessa dumheter.  Det är med detta som alla de hänvisningar som man inom Radio och TV gör till sina hemsidor. Trots att det borde vara alla bekant att över en miljon svenskar inte har tillgång till dator fortsätter man på detta vis. Som jag ser det visar det på dåligt omdöme eller dålig respekt för andra människor.

 

Det kan bli intressant att se om det finns några mer som  delar min åsikt med denna amerikanisering som pågår i det svenska samhället.


8/1 2012

Då var den helgen över

 Som vanligt skulle vi i år dra in på julklapparna och som vanligt var det ingen som gjort som vi kommit överens om i familjen. Det fanns tillräckligt med klappar under granen och som vanligt hade hustrun lyckats med all julmat. I år kanske det var den skillnaden att vi inte hade köpt för mycket av dessa varor utan det vi tagit hem det har gått åt.

 

Vad skall då året föra med sig tro? Som tur är vi i mångt och mycket ovetande om det som komma skall. Lite vet vi och det är planeringen med arbetet.



Ett söndagsnöje för många är att åka tåg mellan Skara och till Lundsbrunn och med detta uppleva historien.


Nu är det klart som jag tidigare redogjort för klart att Garnisonsmuseet i Skövde läggs ner och att vi i det gamla Vallehemmet i Axevalla gör ett visningsbart förråd. Där vi förhoppningsvis skall visa nya delar av allt det vi ar i dagens förråd som aldrig visas.  Jag hoppas också att alla de forskare som under de sista 28 åren sökt sina rötter i det landsomfattande Centrala Soldatregistret skall hitta oss i Axevalla. För de som har sina rötter i Skaraborg är det just till samma samlingsplats som förfäderna vandrade vart tredje år för som vi med registret återvänder. Bara hundra meter från den plats där vi nu kommer att sitta var det som de sista indelta soldaterna 1913 paraderade när regementet flyttade till Skövde och de nybyggda kasernerna.

 
Levande historia med tufftuf eller motorvagn drar strora skaror till Skara och Lundsbrunn varje sommar. Då skall man veta att SKLJs verksamhet är helt idéll.


Varför flyttar vi då från de lokaler vi nu har? Jo just av den anledningen att Skövde kommun inte trots att man vid flera tillfällen lovat att söka detta inte har kunnat erbjuda lokaler till ett visningsbart förråd. Ingen i styrelsen eller bland personalen på museet har velat flytta från staden, men vi hade detta med Axevalla som ett alternativ eller lägga allt i en lastbil och skickat det till Frihamnen i Stockholm där armémuseet har sitt förråd.

Nu är det som det är och nu vet vi vad vi skall arbeta efter, vilket känns som en stor lättnad, efter alla turer som varit runt museet de senaste åren.

Någon gång skall jag säkert få tillfälle att redogöra för alla dessa turer enligt de protokoll och sammanträdesanteckningar som jag samlat  på mig.


29/12 2011

Nu är det slut

Ja det jag menar är 2011, som för undertecknad varit ett år med många händelser och nästan alla i positiv anda. Dels blev jag av med två tumörer samt 40 cm tarm och det var skönt eftersom livet innan man tog bort dessa inte var särskilt trevligt. Och under årets sista skälvande dagar fick vi också en lösning på frågan om Garnisonsmuseets framtid. En framtid som jag nu allt mer börjar se ljust på då vi under de närmaste åren vet vart museet visningsbara förråd skall vara tillsammans med Centrala Soldatregistret.

 

Skövde Lucia spred ljus över Rotarys sammankomst i Norra kyrketorps kyrka 

Om man nu ser till detta med påsen jag fått på magen  är det underligt vad vi människor lär oss fort att leva med olika hjälpmedel. Jag är förvånad över att det inte har strulat mer  med påsen än vad det gjort.

  

Nils Smith undertecknar Garnisonsmuseets hyreskontrakt under överenseende av undertecknad och Erik Kvasrndal från Skara kommun

När vi ser till frågan om museets framtid kan man uttrycka det som, vad skönt et är att jobba med folk som tror på det man säger och inte hela tiden  ifrågasätter när de ser en möjlighet. Det kan jag säga att styrelseordföranden i Garnisonsmusei Vänner, Nils Smith  gjort. När inte Skövde kommun trots flera framstötar av honom och undertecknad inte kunde komma med något alternativ blev det gamla ålderdomshemmet vid Vallegården i Axevalla som blir Garnisonsmuseet visnings bara förråd.

Detta för nu med sig mängder med jobb för många i styrelsen och bland oss personal, samtidigt som vi skall ha museet öppet på nuvarande plats även under 2012.



2011 förde också med sig en flytt till vackra Lundsbrunn från den lilla storstaden Skövde och vilket lyft detta blivit. Vi ar ofta trifts bra där vi bott men jag kan inte komma på att vi trifts så bra på något ställe som här i Lundsbrunn. Folk är vänliga, naturen bara hundra meter från bostaden lugn och i övrigt mycket trevligt miljö. Det förstår vi inte riktigt varför vi inte tidigare flyttade hit.

För paret Claus och Ida blev julklappen som bestod av en dubbeltriss spännande.

Jag och hustrun vill nu önska Er alla som läser detta ett riktigt  GOTT NYTT ÅR


11/11 2011

Det tar sin tid att bli frisk

 Av Ni som följer mina blogginlägg kan det säkert finnas de som tror den operation som undertecknad genomgick för en och en halv månad sedan gick riktigt dåligt, han har inte ändrat något på bloggen, men så är inte fallet, det  gick rickigt bra. Det var bara det att undertecknad trodde att han orkade mer än vad han gjorde. De första veckorna var det att hålla sig lugn, efter detta tog det ett antal veckor och gradvis komma tillbaka till det vanliga jaget, vilket jag nu  tycker jag gjort, tack vare min hustrus uppoffrande hjälp, detta hade jag inte klarat utan henne.

 

Vad som är intressant är för mig att se hur den svenska sjukvården fungerar  samt hur omgivningen fungerar när de hör talas om att man varit inlagd och operarats. Sjukvården är fantastisk och det är inte tack vare att det sitter ett antal politiker och delar pengar. Det kunde den personal som jag stötte på säkert betydligt bättre sköta själva för då kom säkert pengarna till det ställe där de som bäst behövdes och inte bara till det som ett antal förstå sig påare tycker, ni vet de som inte förstår att det till största delen är människor som  behövs och inte bara apparater. Den största tillgången vi har i den svenska sjukvåden är personalen. Det är de som under sitt arbetspass oavsett hur krävande vi patienter är vad gäller gnällighet och ställda krav ändå ger oss en uppmuntrande klapp på axeln. Det är de som trots att benen knappt bär ändå med ett leende på läpparna springer hela korridoren bort för att hämta det där glaset saft. Eller det kan vara läkaren som under 3 timmar stått över en på operation och fixat till så att man överlever och när man nästa dag har vaknat upp med lugn och saklighet berättar vad som är gjort och hur man nu kommer att känna det.

Jag kan bara  gratulera oss alla  att dessa människor finns jag såg dem under en vecka på avdelning 71 på Kärnsjukhuset i Skövde. Ett stort tack att Ni finns och det Ni gjorde under  min tid hos Er.

Nu till detta hur omgivningen fungerar. Att det kan bli så mycket rycken det trodde jag inte, eftersom jag hade den naiva föreställningen att man tar reda på fakta innan man talade om andras sjukdomar och för att nu under den närmaste månaden  med bloggen redovisa vad det är som har hänt hoppas jag får bort alla rykten.

Det upptäcktes i augusti en ganska stor tumör på ändtarmen och en mindre på tjocktarmen. En månad senare hade man genom tre timmars operation tagit bort båda samt 40 cm av tarmpaketet och hängt en påse på magen på mig, jag blev en stomipatient. Vid återbesöket som jag gjorde några veckor efter ingreppet fick jag reda på att man nu inte hade något tecken på en spridning av den cancer som man tog bort. Vad som syns på mig är att jag sedan i somras har gått ner 15 kg, men enligt alla gör inte detta något och det har inget med tumörerna att göra utan själva operation. Eftersom jag behöver gå ner ytterligare 20 kg för att komma ner i rätt vikt ca 80 är det bara att kämpa på. De som hoppas mest på att denna viktminskning är min skräddare, för han ser möjligheten i detta mitt nya liv.

Uppgiften om att jag haft magkräfta och annat är alltså överdrifter och nu på tisdag den 15 gör jag mitt första föredrag efter operation och detta kommer jag att göra så länge människorna vill lyssna till mig om livet förr.


18/9 2011

Efter två månaders väntan

Så kom då veckan och dagen när problemet med den inte godartade tumören på tjocktarmen skall lösas. Inte trodde jag att an kunde få så stora problem så att man tjugo gånger om dagen fick besöka toaletten, men det får man och det kan jag säga inte är särskilt roligt. Så den förestående operationen ser jag faktiskt fram emot. Annars är jag inte mycket för att läkare skall skära i mig men denna gång skall det bli skönt. Det är också skönt att veta att tumören sitter där den gör på tjocktarmen och ingen annan stans.

 

Det blir några dagar som man får vistas på KSS och få allt att fungera på nytt, men det är kanske också skönt att få vila upp sig efter vad de säger ett ganska stort ingrepp.

 

Man får väl ligga där i sjuksängen och fundera på historien, hur var det i det kära Lundsbrunn tidigare och vilken tur man har som fått den lägenhet vi fått hos Götenebostäder. Där jag nu sitter och skriver detta inlägg var det som jag för femtio sju år sedan satt och åt, det var här köksbordet stod. Det var från den lilla stationen i Lundsbrunn som Björn reste ut i världen när han bara sju år efter andra världskriget besökte  Hamburg. Det var också en stor händelse på den tiden kanske ännu större än att läggas in på Kärnsjukhuset.


13/8 2011

NU ÄR DET UPPACKAT

Nu är den sköna sommaren över. En årstid som 2011 har betytt väldigt mycket för mannen och hustrun i den lilla familjen som dragit från den lilla staden Skövde till den lilla orten Lundbrunn. Här har vi inte behövt någon semester utöver att vara hemma, men en vecka klarade vi av att vara hemifrån och sedan bestämde vi att husvagnen behöver vi inte mer utan den säljer vi nu. Är det någon som vet någon som är intresserad av en Polar med långbädd från 1995 hör av Er.



Hade vi vetat vad vi i dag vet hade vi flyttat mycket tidigare för tänk vad skönt man kan få det i den lilla orten, den lugn och ro som vi fått här i den av Götenebostäders förhyrda lägenhet den kunde vi inte ens drömma om.

Men tänk vad "bröte" man samlar på sig. Över sjutio stora flyttlådor stod här från golv till tak. Men med god hjälp av barnen tog det tre dagar och sedan var det uppackat.

Rabatterna utanför den nya bostaden skall vi sköta ensamma och det gör hustru med sonen flickvän med den äran.

Nu väl i ordning har det vanliga arbetet i hemmets lunga vrå åter tagit fart. Under flyttens tre månader var det inget med detta men nu kör vi för fullt.

Tänk vad världen är liten det tog inte mer än fjorton dagar innan jag träffade en skolkamrat från första terminen i första klass i Sörbo skola.

Skall nu försöka komma igång lite oftare med att göra inlägg här på bloggen men hur det går med den förutsättningen får vi se, man kan alltid hoppas.


20/7 2011

Nu är det utfört

Vad är det som är utfört kanske någon undrar, vilket jag förstår om inte denna någon följt med på sidan tidigare. Det är flytten från den lilla storstaden Skövde och till kurorten Lundsbrunn.




Det var första gången som vi inte själva släpade och bar utan lät en firma utföra detta, Skövde stadsbud, vilken kan rekommenderas på det varmaste. Snabbt och tyst utan en massa krav på oss som kunder. Låna så mycket låder ni behöver hade det låtit under den närmaste månaderna inför själva flytten. Packa i våra lådor så går det lättare och samtidigt kostar det inte lika mycket eftersom vi sparar på tiden.

Helt problemfritt blev naturligtvis inte flytte då vi hade med Telia och göra. Trots att vi två månader innan flytten anmälde flytt av telefon fungerade inte detta. Här har jag suttit i telefonköer i över tre timmar tills den dag jag kom underfund med att gå till telebutiken i Skövde. Där viste man hur det skulle gå till och fixade att någon ung dam från suporten på telia ringde och konstaterade att de hade helt missuppfattat min beställning. Men inte kunde jag få någon som fixade det direkt utan fick vänta på telefonen i åtta dagar och när bredbandet med e-psten kommer igång det kunda man inte svara på, den som lever får se. Sista deagarna har dock Telias kundtjänst gjort ett bra och mycket uppskattat arbete då de löst det som strulat en ros är de värda för detta.

Att sedan hustrun har gjort ett enastående arbete med att packa upp alla de lådor som hörde till köket och vardagsrum förstärker min känsla av att denna flytt blev  betydligt roligare än vad vi väntat oss, även om det var vemodigt att lämna lägenheten i Skövde där vi bott i femton år, kände vi oss verkligen välkomna här i Lundsbrunn där alla grannar på stationsvägen hälsade oss välkomna och hoppades att vi skulle trivas, vilket vi kände att vi gjorde från första stund.



Blomstergårdens camping en oas för oss som vi varje år återvänder till

Det som oroade undertecknad var de dåligt skötta rabatterna utanför som vi som hyresgäster har ansvar för. Men som alltid när det gällde hur rabatterna skall se ut nästa år hade vi rådslag och i dag söndag tog vi ett nappatag med de som fanns på framsidan och se vi fick det som vi ville.

 Vad vi inte får glömma den stora insats som barn med respektive gjorde söndagen efter att vi flyttat in, då var det fart i alla hörn av lägenheten och vips var det mesta som vi själva inte hunnit få upp på plats.


2/6 2011

Flytten närmar sig

Så var det bara en månad kvar att leva i flyttkartånger. Har ni inte gjort det någon gång tycker jag Ni skall försöka att få göra detta. Det är en upplevelse att kunna säga när man skall ha tag i en ny skjorta det går inte den är nedpackad. Vad skönt det är att ha flytten att skylla på istället för att arbeta med något speciellt. Med bara en dator blir det svårt att utföra mycket av det som finns på den andra.


Torghandel blomstrade i Lidköping då som Nu, men vilka är det på bilden?

Det konstiga är också att vi ännu inte har träffat på något negativt med att lämna Skövde som försöker vara "Störst, Vackrast och Best i allt". Ännu lever vi i förhoppningen att det mesta kommer att orda sig och att det efter en dags arbete skall bli skönt att återvända till den lilla orten i Götene kommun.


En sak som är bra med detta med packlådor är att jag har kunnat börja skriva på nästa bok. Internet gör att man inte behöver ha all referenslitteratur tillgänglig i bokform, utan nu tar vi referensen över nätet, vilken himmelsk lycka detta har blivit.

Lidköpings hamn med skuter i början av 1970-talet

Så har nu även adressändringskorten skrivits ut till alla Er som vi har adresserna till och det var många vänner och bekantar.

Tyvärr har man fortfarande svårt att fatta beslut både på SFHM i huvudkommunen som på Skövde kommun och detta för med sig att Garnisonsmuseets framtid fortfarande är lika osäker som det tidigare varit.
Det som är det tråkiga i detta fall är att man nu börjar göra politik av museifrågan och vill göra ett monument över den egna mandatperioden.
Den kommande veckan får vi se om Skövde har något att komma med vi måste ha ett svar senast tisdag den 7/6 för att kunna arbeta vidare med andra alternativ.


Så var det 1972 di vi skall

Så är det och så kanske det blir, hur det än blir hoppas jag att ni alla får en skön inledning av sommaren, jag och hustru Else-Marie vet vad vi skall göra den närmaste månaden. Vi ber att få återkomma efter den stora flytten och tala om hur det blev.


2/6 2011

Flytten närmar sig

Så var det bara en månad kvar att leva i flyttkartånger. Har ni inte gjort det någon gång tycker jag Ni skall försöka att få göra detta. Det är en upplevelse att kunna säga när man skall ha tag i en ny skjorta det går inte den är nedpackad. Vad skönt det är att ha flytten att skylla på istället för att arbeta med något speciellt. Med bara en dator blir det svårt att utföra mycket av det som finns på den andra.


Torghandel blomstrade i Lidköping då som Nu, men vilka är det på bilden?

Det konstiga är också att vi ännu inte har träffat på något negativt med att lämna Skövde som försöker vara "Störst, Vackrast och Best i allt". Ännu lever vi i förhoppningen att det mesta kommer att orda sig och att det efter en dags arbete skall bli skönt att återvända till den lilla orten i Götene kommun.


En sak som är bra med detta med packlådor är att jag har kunnat börja skriva på nästa bok. Internet gör att man inte behöver ha all referenslitteratur tillgänglig i bokform, utan nu tar vi referensen över nätet, vilken himmelsk lycka detta har blivit.

Lidköpings hamn med skuter i början av 1970-talet

Så har nu även adressändringskorten skrivits ut till alla Er som vi har adresserna till och det var många vänner och bekantar.

Tyvärr har man fortfarande svårt att fatta beslut både på SFHM i huvudkommunen som på Skövde kommun och detta för med sig att Garnisonsmuseets framtid fortfarande är lika osäker som det tidigare varit.
Det som är det tråkiga i detta fall är att man nu börjar göra politik av museifrågan och vill göra ett monument över den egna mandatperioden.
Den kommande veckan får vi se om Skövde har något att komma med vi måste ha ett svar senast tisdag den 7/6 för att kunna arbeta vidare med andra alternativ.


Så var det 1972 di vi skall

Så är det och så kanske det blir, hur det än blir hoppas jag att ni alla får en skön inledning av sommaren, jag och hustru Else-Marie vet vad vi skall göra den närmaste månaden. Vi ber att få återkomma efter den stora flytten och tala om hur det blev.


2/6 2011

Flytten närmar sig

Så var det bara en månad kvar att leva i flyttkartånger. Har ni inte gjort det någon gång tycker jag Ni skall försöka att få göra detta. Det är en upplevelse att kunna säga när man skall ha tag i en ny skjorta det går inte den är nedpackad. Vad skönt det är att ha flytten att skylla på istället för att arbeta med något speciellt. Med bara en dator blir det svårt att utföra mycket av det som finns på den andra.


Torghandel blomstrade i Lidköping då som Nu, men vilka är det på bilden?

Det konstiga är också att vi ännu inte har träffat på något negativt med att lämna Skövde som försöker vara "Störst, Vackrast och Best i allt". Ännu lever vi i förhoppningen att det mesta kommer att orda sig och att det efter en dags arbete skall bli skönt att återvända till den lilla orten i Götene kommun.


En sak som är bra med detta med packlådor är att jag har kunnat börja skriva på nästa bok. Internet gör att man inte behöver ha all referenslitteratur tillgänglig i bokform, utan nu tar vi referensen över nätet, vilken himmelsk lycka detta har blivit.

Lidköpings hamn med skuter i början av 1970-talet

Så har nu även adressändringskorten skrivits ut till alla Er som vi har adresserna till och det var många vänner och bekantar.

Tyvärr har man fortfarande svårt att fatta beslut både på SFHM i huvudkommunen som på Skövde kommun och detta för med sig att Garnisonsmuseets framtid fortfarande är lika osäker som det tidigare varit.
Det som är det tråkiga i detta fall är att man nu börjar göra politik av museifrågan och vill göra ett monument över den egna mandatperioden.
Den kommande veckan får vi se om Skövde har något att komma med vi måste ha ett svar senast tisdag den 7/6 för att kunna arbeta vidare med andra alternativ.


Så var det 1972 di vi skall

Så är det och så kanske det blir, hur det än blir hoppas jag att ni alla får en skön inledning av sommaren, jag och hustru Else-Marie vet vad vi skall göra den närmaste månaden. Vi ber att få återkomma efter den stora flytten och tala om hur det blev.


24/4 2011

Flytten går framåt

Underligt men fortfarande ser vi bara ljust på den förestående flytten till Lundsbrunn. Jag bara väntar på att något negativt skall uppenbara sig men det gör det inte.



Har man sett vi har också hunnit packa 40 av flyttbolagets lådor. Tyckte vi fått er större delen då jag frågade personalen på Skövde Stadsbud är det inte ovanligt mycket lådor jag använt  och får då reda på att 60 lådor är det minsta man får räkna med om man packat vettigt så att de kan flytta lådorna sedan, vi har alltså ett stycke kvar, även om det nu börjar bli ganska tomt i hyllorna.



Förresten vilken härligt påsk vi haft, nu har vi kunnat ta igen oss ordentligt och samtidigt besöka några av de platser som för oss är viktiga när det gäller närområdets caféer med flera platser.

       
Hornborgasjöns Cafestuga och Hjulets på Kinnekulle hör till höjdpunkterna


För att inte fördröja flytten ytterligare är det säkrast att jag nu övergår till att packa. Det är bara två månader till den stora dagen.


27/2 2011

Då och då händer det

Då och då tycker jag man trampar i luften och kommer ingen vart. Så har det under de senaste åren varit vad gäller Garnisonsmuseets framtid. Men äntligen har vi från Skövde kommun fått ett besked att några ytterligare satsningar på museet kan man inte göra, Tack för det. Nu vet vi att en nedläggning eller flytt till någon annan närliggande kommun är alternativen.
Vilket som glädjer mig ofantligt är att vi troligen räddat kvar Centrala Soldatregistret i Skaraborg, där är det många kommuner som visat intresse.



Vi flyttar privat

Efter sex år i bostadskö hos Götenebostäder har vi nu fått det glädjande beskedet att just den lägenhet som vi velat ha i Lundsbrunn nu den 1 juli står till vårt förfogande. Från fjärde våningen till första flyttar nu undertecknad och hustru för at få det lite lugnare i det lilla samhäller runt hälsobrunnen.



Om det blir bättre det vet vi inte i detta läge då vi bara ser fördelar, till och med en sådan sak att Västtrafik fått för sig att det inga bussar behövs i samhället kan vi inte se som något hinder.

Kanske just det faktum att ingången till lägenheten ligger nästan exakt där undertecknad gick in till huset vi bodde i för 58 år sedan gör att vi båda tycker det skall bli spännande.
Som Ni förstår finns det under sommaren och hösten något att göra dels flytta ett museum och dels att under sommaren flytta på sig själv.


6/2 2011

Och snön den bara går bort

De enda som man i detta fall kan tycka synd om är de barn som snart har sitt sportlov och som det blir samma visa varje år för, snön är borta. De som man kan gratulera är vi som gärna ser snö på vintern över julmånaden och fram till granen åker ut men sedan får det gärna vara. För min del har jag sedan barnen lämnade hemmet allt mer kommit att höra till den senare kategorin.



Återigen har vi haft en liten utflykt till Hallands djupa skogar, jag och hustrun. Inte för att jag tror att man tjänar särskilt mycket på att åka till GeKås i Ullared om man inte har en lång lista att handla från. För vår del är det dock en utflykt som blir något annat än det där vanliga handlandet i hemortens affärer. Det blir en trevlig avkoppling i en trevlig miljö.
 När man på GeKås hemsida läser om varuhusets historia är det nästan ofattbart hur bra det gått. Men naturligtvis hade det inte gått på detta sätt om inte VD och andra känt vad folk vill ha. Torsdagens besök gjorde också att vi fick tillfälle prata med personalen som blivit känd över hela norden för sitt sätt att ta hand om kunderna genom Kanal5 programm "Ullared".
Den trevlige Morgan singnerade glatt T-tröjan till hustrun.
Trots då och då konstiga kunder i kassan var alla där lika trevligs som vanligt, hur de står ut med att sitta och höra detta pip för varje vara som dras framför läsaren det förstår jag inte, men allt skall man nog inte förstå.
Naturligtvis finns det saker i varuhuset som jag inte tycker om men det har inte med GeKås att göra utan är dessa företag som med sin aggressiva försäljning står vid utgången och försöker att pressa på folk varor som man inte kommit Dit för att handla.
Tänk vad skönt det vore och slippa dessa, Miljonlotteriet och 3 och andra försäljare.


15/1 2011

Nu är det åter lungt
Nu var det åter sedan en vecka vanliga veckor, det nya namnet på arbetsveckan som har alla dagar är tydligen "elefantveckor", vad nu elefanter har med våra arbetsveckor att göra, det begriper inte jag, men  det kanske jag inte behöver heller.Om det nu är skönt eller sorgligt att helgerna jul och ny år är över det överlåter jag till var och en att avgöra.


Det är lugnast hos mamma på släktkalasen

En sak som förundrat mig i år precis som förra året är dessa dåligt byggde ishallar och annat. ar byggmästare och arkitekter glömt att det mellan november och fram till mars kan komma snö, fruset regn. Och att detta kan komma i stora mängder.  Inte var det särskilt många som talade om problemen med snön på femtio talet, då vi också fick stora mängder av den varan. Då gjorde man så att man accepterade och rättade sig efter vädeleken.


En annan sak som under den senast tio åren blivit allt populärare är att springa på något som man kallar för Gym. Det är säkert bra men om man istället funderade på hur man kan få in träningen i den vanliga vardagens liv tror jag man skulle uppnå samma träningsdos. Jag stod för en tid sedan utanför ett av staden "Gym" och tittade och vist blir man förvånad att det skall vara nödvändigt att köra bil ända fram till dörren och som en där gjorde till och med parkera fel för att inte behöva röra sig mer än nödvändigt.

Parkera fel förresten. Är det någon som varit i Skövde och försökt parkera på parkeringsplatsen vid Erik Ugglas park. Där är det verkligen djungels lag som råder. Där finns det ingen som går runt och sätter små lappar på bilrutorna. Varför har man nu under ett års tid haft en parkerings apparat med ett gult skynke över och låter bilisterna använda denna plats som långtidsparkering.


Julens blommor en fröj för ögat.
Nej nu har jag gjort mig ovän med många som tycker på annat sätt nu blir det att sätta sig och titta på släktbilderna från helgen som varit och drömma sig fram till den varma årstiden.


24/12 2010

HAR NI HÖRT DET SNÖAR

Nu har det åter hänt på vintern snöar det och med detta får SJ bekänna färg.
Det är nästan skrattretande att hör alla försvara sig och kasta skull den på andra. Därför var det ett friskhetstecken när en representant från Trafikverket kunde se ledsen ut i TV för det de ställt till med när man var tvungen att stänga all tågtrafik i Skåne. Det verkade faktiskt på mig som att han menade vad han sade när han säger sig förstå hur folk känner det.

All skuld tycker jag dock inte skall falla på Trafikverket men lite framåtblickande hade säkert SJ förstått att behålla några av de gamla hederliga diselloken för att använda när resten av vagnparken som inte verkar särskilt stor, rasar samman. Är det någon som kan tala om för mig hur man tänker när man bara litar på att el skall föra oss fram och åter i detta land. Nej tacka vet jag på den "gamla goda tiden" då var det ved och diesel som såg till att vi kom dit vi skulle.


5/11 2010

De gamle bilderna berättar

Jag har tidigare publicerat en mängd med äldre bilder som jag har i min samling. Gensvaret har varit stort särskilt när jag lagt ut bilder från den stora hamnstaden Lidköping. Det är många av de tidigare bilderna som jag fått reda på vart de är tagna och vilka människorna är på dem. Jag ber att få framföra ett stort tack för den hjälpen och hoppas att ni vill fortsätta och berätta vad det är för bilder.

 
 

Järnvägen var i början av 1950-talet stor Och den sköna sommarkvällen var det skönt att sitta vid  älven och dricka kaffe.

   

Staden och landsbygden kunde fortfarande i början av 1950-talet samsas om utrymmet. I centrum var det inte mer trafik än man kunde ha bilar i alla färdriktningar.

 

Torghandel var förr som nu ett signum för staden. En lördag på torget i Lidköping är en vederkvickelse för själen.




Även detta med hamnen utgjorde en stor del av arbetet för många i staden.




31/10 2010

Medaljen en överraskning



Det var då det hände, en månad innan hade jag fått ett brev från Styresmannen Christina Matsson på Nordiska museet där hon meddelade att jag tilldelats Nordiska museets medalj För hembygdsvårdande gärning och just den 24 oktober på museets högtidsdag.
Ni kan tro att det var någon som funderade på vem som tipsat museet om just mitt namn, jag den lilla västgöten som fick arbeta med det som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen att bevara de gamles historia.
Efter några veckors forskande fick jag så reda på att det var ledningen vid Statens försvarshistoriska museer med Överintendent Staffan Bengtsson och kanslichefen Christian Braunstein som föreslagit undertecknad.

 
Dagen började med lunch i museets restaurang där menyn bestod av:
 Halstrad sik med dill- och senapsgräddsås och smörstekta kantareller.
Efter detta serverades vi kaffe och äppelkaka med vaniljsås.
Är det något jag vill rekommendera alla som läser detta är att vid besök på Nordiska museet anpassa detta så att man också kan intaga lunch. En helt fantastisk mat i en mycket trevlig miljö.


Medaljen överlämnades på en av de ståtligaste platserna på något av våra museer nämligen framför den stora Gustav Vasa statyn. Det var ordföranden i Nordiska museets styrelse Lars O Grönstedt som överlämnade utmärkelsen efter att Christina Mattsson läst upp motiveringen, som i mitt fall var för inventeringen av de indelta soldaterna.
Eftersom platsen var väldigt bra utvald är detta en händelse som jag aldrig kommer att glömma. Tack alla ni som hjälper till att belysa knektens liv och leverne.




Det svartvita berättar 24/10 2010

  

Det är vid denna tid då Cirkusens ankomst till Lidköping var en stor händelse i staden för både unga och gamla, men var i staden man slog upp tältet är okänt för undertecknad.

  
I dansens virvel i Lidköpings folkets park motionerade de äldre medan de yngre i staden gärna spejjade in om några båtar var på väg in i hamnen.


'
Är Din gurka lika god sxom vanligt är en ofta återkommande fråga hos kunderna på torget.




De gamle bilarna i Skara som alla andsra städer i början av 1950-talet även de berättar en historia innan det var varje mans egendom.



Runt om i vårt avlånga land står sig fortfarande publikrekorden från Snaddas framträdande i början av 1950-talet, hur det är här i Lidköping det vet jag inte. Är det någon som känner igen sig själv eller någon annan hör gärna av er till:
 b.lippold@telia.com
    
  


Tidigare inlägg
RSS 2.0