Björn Lippold

Allahelgon dagen

Då var dagen inne när vi kanske mer än annars skall minnas våra kära anhöriga som flyttat över till andra sidan. Personligen har jag väldigt svårt att se något vackert på en kyrkogård särskilt på hösten, men just denna dag är en dag som värmer när man kommer till kyrkogården. Det är fantastiskt att se hur människor på denna sida vallfärdar för att dels själva komma ihåg dels för att visa anhöriga och vänner respekt.
Hörde i går fredag Radio Jönköpings präst tala om detta med allahelgonhelgen, han menade att just denna helg kunde man säkert märka hur själarna som finns runt kyrkogården rörde på sig.

Fredag igen

Då var det fredag igen, denna dern var den lediga fredagen dagen före allahelgondagen. Tänk vad tiden rusar jag tycker inte det är längesedan det var allahelgonhelg och vi reste runt på kyrkogårdarna och tände ljus, för de som flyttat över till andra sidan.

Alla helgons dag och alla själars dag firas den lördag som infaller mellan den 31 oktober och den 6 november, seden är bara drygt ett halvt sekel gammal i Sverige.  Allhelgonadagen, har firats i katolska kyrkan sedan 700-talet där det var de helgon som inte hade egna dagar i almanackan som firas. Dagen efteratt man firat helgonen, firades alla själars dag för döda familjemedlemmar.
Under Sveriges katolska medeltid näms allhelgonadagen första gången i Vallentunakalendariet 1198. Då tillhörde denna helg andra klassens helger, som betyder att den i betydelse kom närmast efter jul, påsk och pingst.

Jag tycker mig i år ha känt att detta med halloween har fått stå tillbaka för vårt svenska allahelgonfirande vilket är ett steg i rätt riktning. De enda som har glädje av halloween jippot är handlarna. Jag har väldigt svårt att förstå varför vi inte skall kunna ta det lite lugnt och tänka på de som flyttat över, vi skall alla dit en gång och då tror jag de flesta av oss vill att man firar denna dag med respekt och inte för att affärerna skall få sälja krimskrams.


Hösten har även kommit här på gården. Löven ger sig iväg till marken och man kan åter vinka åt grannen som finns på andra sidan gatan.

En dag i biolens tecken

Det var inte många minuter på morgonen som jag han att vara på plats backom skrivbordet innan en resa till Uddevalla blev av.

Nu har vi också fått tag i Stilmöblerna som vi letat efter i nästan ett år. Vad skönt allt är när saker och ting trillar på plats. Sonen har nu börjat förstå att flytten blir en frihetskänsla som går över det mesta. Några föräldrar som  tjatar varje morgon behövs inte.

Innan jag på kvällen åkte till Binnebergs tingshus blev det besök av dotter och barnbarnet. Väldigt vad lik dottern han är den liklla Neron. Det syns om inte annat när mormodern skulle mata honom.



Hur det blir med Garnisonsmuseet står fortfarande skrivet i stjärnorna, överintendenten väntar nu på besked från Skövde kommun i form av ett skriftligt utdrag. Sedan kommer vi tropligen att kunna vara kvar i befintliga lokaler. Men fortfarande är osvuret bäst för det finns saker som fortfarande kan sätta käppar i hjulen på projektet.

Flyttningen blir av

Så har det som sonen väntat på infunnit sig. Lägenheten på Ekängsvägen blev hans, nu gäller det bara att komma överens med nuvarande hyresgäst om när inflyttning kan ske. Det känns igen det sonen nu funderar på när man själv 1968 flyttade till det egna, det var en stor händelse men vad roligt det var att klara sig själv.




Nu ser det ut som museet kan vara kvar där vi nu har varit i tio år. Det är ganska fantastiskt att det skall ta så lång tid för att få klarhet i hur det skall vara. I ett års tid har undertecknad och ordföranden i Garnisonsmusei Vänner Nils Smith lagt ner hur mycket tid som helst för att få det att fungera även den 1-1 2010.
Planerna som jag arbetat med har varit dels att vi skulle finnas kvar i befintliga lokaler dels att vi skulle flytta museet till förråd i Axvall och soldatregistret till Stifts- och landsbiblioteket i Skara.
Efter vad jag nu kan se är det bara ett beslut vid Statens försvarshistoriska museer i Stockholm som kan fäla tanken på att vara kvar, den som jag haft hela tiden men inte vågat tro på riktigt skulle gå att genomföra.
Kanske vi nästa år kan se fram emot någon form av invigning efter att vi i befintliga lokaler har byggt om. Det flera av Skövde kommuns ledande politiker hoppats på att vi skulle flytta ihop med stadsmuseet kommer inte att ske,l där har SFHM klart uttalat sig att detta kian inte komma i fråga om vi vill ha de statliga pengarna.

Då var det måndag igen

Det var väldigt vad veckorna går fort, jag tycker inte det är längesedan det var måndag med allt vad detta för med sig.
Inget är nytt under solen, nu har det uppdagats det som många av oss trodde sig veta vad gäller Arns skapare. kontakterna med den stora grannen i öster var precis det som vi redan under IB affären trodde.
I Skövde har man nu kommit fram till att någon satsning på det egna museet kommer det inte att bli förrän ett stycke in på 2011 och då vet man inte vilka som sitter vid rodret i staden varför denna säkring också är mycket osäker. Dock har tydligen de styrande nu bestämt sig för att ställe upp med en förlustgaranti för Garnisonsmuseet, något beslut på detta har vi inte sett ännu så vi får se vad kommunstyrelsens ordförandens ord är värda i verkligheten.
I morgon tisdag hoppas jag dock att få reda på hur cheferna här i garnisonen ser på detta att stängsla in hela området och därmed museet. Det tror jag blir dödsstöten för det fortsatta arbetet med traditionerna vid Skövde Garnison.
Kvällen kurs i släktforskning avlöpte utan anmärkning det är riktigt intresserade deltagare och som vanligt består mitt arbete i att lugna ner dessa så att de kan få ut så mycket som möjligt av sin hobby. Nu när klockan slog 22 skall det bli skönt att vila och se någon av de äldre Svenska filmerna vi har i vår ägo.

Bättre att gå på hal is än i lera och sörja!

Inte särskilt tidigt om man går efter sommartiden kom vi inte ut med hunden förrän klockan var 0900, men den tiden är nu förbi för denna säsong och nu gäller vintertid. Det kommer säkert att kallas EU-tid om något år, för varför skall vi få ha vår egen tid på klockan kvar när allt annat skall göras enligt vad man bestämmer i Centraleuropa.

Var i fredags på Tjörn och berättade om soldatinventeringen, vilket intresse, över hundra personer i ett församlingshem som var avsett för sextio om man satt vid dukade bord. Hela föreställningen inleddes med en pjäs av hembygdsföreningens teatergrupp "Sella kommer", en mycket informativ och trevlig föreställning. Efter detta var det sedan mitt lilla kåseri om soldatens liv. Eftersom det var tjugo mil hem drog jag ganska snart efter framträdandet mot hemkommunen Skövde.

Lördagen ägnades åt besök på IKEA:s varuhus i Jönköping, vilket var en lika fantastisk upplevelse som vanligt, vad prylar det finns, behöver vi alla dessa? Kvällen ägnades åt Dansbandskampen det nygamla TV-programmet, precis som när det gällde Här är ditt liv, märks det vad ont om pengar Sveriges television har. Vi får väl hoppas att det blir en uppryckning för det första programmet var inte helt enligt min och hustruns smak.

Söndagen kommer att bli lugn det blir att sitta vid datorn en stor del av förmiddagen och sedan får vi se om em. kan medföra en utflykt åt något håll.


Det blev kö för att komma in i församlingshemmet på Tjörn

Högtrycket ligger kvar

Det verkar konnstigt detta med högtryck på hösten. Det finns där men någon sol det ser man inte till, troligen något som bara vädermänniskorna förstår sig på.

Dagens arbete blir några sammanträde på förmiddagen varefter sonen vill ha hjälp att titta på en lägenhet, det börjar närma sig att barnet skall flytta till någoot eget som är både på gott och ont. Det goda det för med sig är att han som alla andra ungdommer får lära sig vad mat och annat kostar, det onda är att en kompis flyttar varför det blir en mindre att deiskutera med och hjälpen som man haft med det tekniska inte är lika lätt att få, men det är tidensd gång och det är skönt att den inte står still.
Eftermiddagen blir det att förflytta sig till Tjörn där släkt och hembygdsforskarna vill ha information om soldat och båtsmansregistret. Även om denna resa blir på 40 mil blir den spännande att träffa fritidsforskarna där ute i havsbandet. Troligen inte åter i hemmet förrän 00.00 men vad gör man inte för historien.


               
  

Vi har också varit barn Björn med sin nalla och Else-Marie med sitt leende

Ytterligare en dag i nostalgins tecken


Nu blev det sernt innan jag hade tid att sitta ner. Det är helt fantastiskt att se vad många som är intresserade av soldatforskningen. Hela förmiddagen gick åt för att besvara forskarfrågor. Därefter blev det en resa till Hotell Snickaren i Tibro där jag försökte att få ett tjugotal Rotarianer att förstå vad viktigt det är detta med den muntliga traditionen.
Fort tillbaka till skrivbordet för att börja och kalla styrgruppen för soldatregistret till ett möte i Stockholm i december. Det är nog som någon säger viktigt att vi nu försöker styra upp registret i en ordentlig organisation och det blir huvudfrågan i december.
Kvällen var att ägna åt brandskydd i det egna boendet en sak som un der det senaste året visat sig vara mycket viktigt. Hans Ingbert Stf räddningschef i Östra Skaraborg gjorde mycket bra ifrån  sig med sin genomgång.
Nu 21 00 blir detg att ägna sig åt rapport och sedan att ta igen sig innan hunden hubbe skall ut sista gången inför natten. Eftersom hustru arbetar natt vet jag vem som intar hennes säng så ensam i sängkammaren behöver man troligen inte vara.

Dimman lättade

Så har de dimhöljda dagarna som hösten för med sig åter gjort sitt intrång.
Jag kommer ihåg för några år sedan när delar av styrelsen i Garnisonsmusei Vänner gjorde en resa till norska gränsen i Värmland. Då var det också dimma som det var den där ödestigra dagen 1632.
Jag tycker dock att i vissa lägen i skogen kan det vara vackert när solen bryter igenom, vilket den gjorde i dag när jag åkte över berget mot Axevalla hed för att hämta tjänstebilens vinterdäck. Där ute på heden var det riktigt skönt i solväggen.
Dimman över Eda sdkans är en dimkma som jag varje gång dagsdimman tänker på närt solens vaarma strålar frampå eftermiddagen bröt igenom.
Allt fler verkar dock att ha upptäkt soldatregistret och den tillgång detta är, samtalet med frågor ökar nu dagligen och minst en timma varje dag försöker vi på museet att hjälpa forskare.

TV INSPELNING

Ja då var mötet med svt-västnytt avklarat. Det skall bli roligt att se vad det kan bli av det. Ofta blir det inte mycket av de två timmarna som inspelningen tog.
Om museet skall det dock handla och det är ju bra om vi får det riktigt belyst och sedan får vi se vad det blir av det hela. Kvar i byggnad 30 eller flytt till Axevalla.
Det var inget vidare väder det blev men det är detta som på hösten kallas högtryck, den fuktiga luften årkar inte solden tränga igenom.

Hur var det Povel skrev om måndagen?

Ännu inget besked, jag vet inte hur många gånger jag hört att "vi försöker en gång till". Vad man tydligen inte kommer ihåg är att det även finns personal som skall arbeta under de ovissa förhållandena. Det jag nu skriver om är Garnisonsmuseets vara eller inte vara i Skövde.
Det verkar som vissa har sett det som en prestigefråga och genom sitt arbete kan gå över lik för att vinna denna. För att på något sätt visa den press jag tycker vi personal lever under avslutade jag i dag arbetet vid skrivbordet redan klockan 11.30 vi får se när jag återkommer troligen redan i morgon då Västnytt har aviserat att de ville träffa mig och göra något om det faktum att vi nu har uppdraget att packa museet.
I övrigt skall det i kväll bli roligt att träffa gänget som vill lära sig släktforskning från grunderna. Tänk det är fantastiskt vad folk letar reda på en. Stängde i dag när jag åkte från arbetsplatsen av telefon men har ändå till den privata telefonen haft fyra samtal om soldatregistret.
Efter helgens festande är det skönt med en måndag som även om det händer mycket är relativt lugn.

FESTEN ÄR ÖVER

Så var den stora bjudningen över, kära hustruns släkt och vänner kom i stora skaror i går lördag.
När det öppna huset var färdigt hade det totalt passerat över 60 personer i den lilla Saturnuslokalen.
"Finns det hjärterun så finns det stjärterum" en hellyckas dag med många roliga och intressanta människor.
Här nedan några av bildertna från firandet, från att den minste deltagaren Neron kommer och sätter sig i morbro Claus knä till söndagmorgon och Else-Marie finns bland sina presenter.

Det var i knär på Ture Färdinan Stackell, mannen till vänster, som jag fick lära mig att lysna och inte avbruta när gammalt folk har något att berätta. Tänk att ha fått lyssna på en människa som var född 1879 och som hade sså mycket att berätta bland annat om Norra Fågelås, Hjo och Axevalla hed.