Björn Lippold

Högtrycket ligger kvar

Det verkar konnstigt detta med högtryck på hösten. Det finns där men någon sol det ser man inte till, troligen något som bara vädermänniskorna förstår sig på.

Dagens arbete blir några sammanträde på förmiddagen varefter sonen vill ha hjälp att titta på en lägenhet, det börjar närma sig att barnet skall flytta till någoot eget som är både på gott och ont. Det goda det för med sig är att han som alla andra ungdommer får lära sig vad mat och annat kostar, det onda är att en kompis flyttar varför det blir en mindre att deiskutera med och hjälpen som man haft med det tekniska inte är lika lätt att få, men det är tidensd gång och det är skönt att den inte står still.
Eftermiddagen blir det att förflytta sig till Tjörn där släkt och hembygdsforskarna vill ha information om soldat och båtsmansregistret. Även om denna resa blir på 40 mil blir den spännande att träffa fritidsforskarna där ute i havsbandet. Troligen inte åter i hemmet förrän 00.00 men vad gör man inte för historien.


               
  

Vi har också varit barn Björn med sin nalla och Else-Marie med sitt leende

Ytterligare en dag i nostalgins tecken


Nu blev det sernt innan jag hade tid att sitta ner. Det är helt fantastiskt att se vad många som är intresserade av soldatforskningen. Hela förmiddagen gick åt för att besvara forskarfrågor. Därefter blev det en resa till Hotell Snickaren i Tibro där jag försökte att få ett tjugotal Rotarianer att förstå vad viktigt det är detta med den muntliga traditionen.
Fort tillbaka till skrivbordet för att börja och kalla styrgruppen för soldatregistret till ett möte i Stockholm i december. Det är nog som någon säger viktigt att vi nu försöker styra upp registret i en ordentlig organisation och det blir huvudfrågan i december.
Kvällen var att ägna åt brandskydd i det egna boendet en sak som un der det senaste året visat sig vara mycket viktigt. Hans Ingbert Stf räddningschef i Östra Skaraborg gjorde mycket bra ifrån  sig med sin genomgång.
Nu 21 00 blir detg att ägna sig åt rapport och sedan att ta igen sig innan hunden hubbe skall ut sista gången inför natten. Eftersom hustru arbetar natt vet jag vem som intar hennes säng så ensam i sängkammaren behöver man troligen inte vara.

Dimman lättade

Så har de dimhöljda dagarna som hösten för med sig åter gjort sitt intrång.
Jag kommer ihåg för några år sedan när delar av styrelsen i Garnisonsmusei Vänner gjorde en resa till norska gränsen i Värmland. Då var det också dimma som det var den där ödestigra dagen 1632.
Jag tycker dock att i vissa lägen i skogen kan det vara vackert när solen bryter igenom, vilket den gjorde i dag när jag åkte över berget mot Axevalla hed för att hämta tjänstebilens vinterdäck. Där ute på heden var det riktigt skönt i solväggen.
Dimman över Eda sdkans är en dimkma som jag varje gång dagsdimman tänker på närt solens vaarma strålar frampå eftermiddagen bröt igenom.
Allt fler verkar dock att ha upptäkt soldatregistret och den tillgång detta är, samtalet med frågor ökar nu dagligen och minst en timma varje dag försöker vi på museet att hjälpa forskare.

TV INSPELNING

Ja då var mötet med svt-västnytt avklarat. Det skall bli roligt att se vad det kan bli av det. Ofta blir det inte mycket av de två timmarna som inspelningen tog.
Om museet skall det dock handla och det är ju bra om vi får det riktigt belyst och sedan får vi se vad det blir av det hela. Kvar i byggnad 30 eller flytt till Axevalla.
Det var inget vidare väder det blev men det är detta som på hösten kallas högtryck, den fuktiga luften årkar inte solden tränga igenom.

Hur var det Povel skrev om måndagen?

Ännu inget besked, jag vet inte hur många gånger jag hört att "vi försöker en gång till". Vad man tydligen inte kommer ihåg är att det även finns personal som skall arbeta under de ovissa förhållandena. Det jag nu skriver om är Garnisonsmuseets vara eller inte vara i Skövde.
Det verkar som vissa har sett det som en prestigefråga och genom sitt arbete kan gå över lik för att vinna denna. För att på något sätt visa den press jag tycker vi personal lever under avslutade jag i dag arbetet vid skrivbordet redan klockan 11.30 vi får se när jag återkommer troligen redan i morgon då Västnytt har aviserat att de ville träffa mig och göra något om det faktum att vi nu har uppdraget att packa museet.
I övrigt skall det i kväll bli roligt att träffa gänget som vill lära sig släktforskning från grunderna. Tänk det är fantastiskt vad folk letar reda på en. Stängde i dag när jag åkte från arbetsplatsen av telefon men har ändå till den privata telefonen haft fyra samtal om soldatregistret.
Efter helgens festande är det skönt med en måndag som även om det händer mycket är relativt lugn.

FESTEN ÄR ÖVER

Så var den stora bjudningen över, kära hustruns släkt och vänner kom i stora skaror i går lördag.
När det öppna huset var färdigt hade det totalt passerat över 60 personer i den lilla Saturnuslokalen.
"Finns det hjärterun så finns det stjärterum" en hellyckas dag med många roliga och intressanta människor.
Här nedan några av bildertna från firandet, från att den minste deltagaren Neron kommer och sätter sig i morbro Claus knä till söndagmorgon och Else-Marie finns bland sina presenter.

Det var i knär på Ture Färdinan Stackell, mannen till vänster, som jag fick lära mig att lysna och inte avbruta när gammalt folk har något att berätta. Tänk att ha fått lyssna på en människa som var född 1879 och som hade sså mycket att berätta bland annat om Norra Fågelås, Hjo och Axevalla hed.