1/3 2010
Snön den kom åter
Tänk vad många det var som trodde att nu var den långa vintern över, nu är det dags för våren att i lugn och saklig takt göra sitt intrång. Men ki vad vi fick stå där med en lång näsa.
Jag tänker då på min barndoms vintrar och vårar i Trädgårdsbostaden på Ruders egendom utanför Tibro. Vad härligt det var när man kom hem från skolan och såg hur solen värmt snön så att denna smälte och rann ner mot trädgårdsdaggen på andra sidan tvättstugan.
När jag 1968 flyttade till storstaden Skövde hade denna stad ett helt annat utseende än i dag. Och det finns då de som talar om att den förvandling som staden genomgått har i allt varit till det bättre. Det är nog frågan, mycket kanske varit det men om det stora rivningsraseriet under första hälften av 1970-talet var det, det är inte jag beredd att hålla med om. Vad vi då glömde och än i dag har glömt bort är att Skövde är en liten kommun i vårt land, även om den är den största här i det gamla Skaraborg. Och för att en sådan kommun skall kunna bli stor och ha någon framtid måste man ta vara på sin historia. Det har man i stort sett helt glömt bort, insatser lite då och då räcker inte för att visa vilken kommun man vill bli på även det kulturella planet.
St Sigfridsgatans i Skövde innegården i dag ett minne blott familjens första lägenhet.
Sandtorget blir ordnat och gamla polisstation åker, vem kommer inte ihåg resecentrum där.
På arbetsplatsen har jag en devis som säger det mesta vad gäller vår historia.
Den som ingen historia har har ej heller någon framtid.
