7/11 2009

Dagen efter Lützen

Det är ganska fantastiskt när man som jag har lätt för att fantisera. Som i går i det grådisiga vädret som var ser jag ofta framför mig hemskheterna på slagfältet i Tyskland, då 1632. Lika ofta ser jag dagen efter den stillhet som troligen då spred sig i första hand bland de svenska trupperna men även bland fienden. Även om striderna fortsatte var det troligen i ett annat tempo, även om krigshysterikerna i dag gärna såg och vill att det då också flöt blod i stora mängder. Jag tror dock att vi har i detta sammanhang med människor att göra och de var nog då som nu lite mer försiktiga efter den katastrof det är att förlora sin härförare.

Nu har vi hela förmiddagen haft öppet museet trots att det inte blev någon Regementets dag. Och har man sett över hundra personer var det som strömmade till för att bara i lugn och ro gå runt i utställningen.


Dagens lilla historia

Jan till den fina damen som sitter intill honom på Centralstation i Stockholm:

_ Förlåt mig damen men Ni har hela ert högra bröst hängande utanför klänningen -

- Åh, jösses, då måste jag ha glömt lilla Kurt på bussen -


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0