25/12 2009

Så var den underbara natten över och ett barn är fött

Även detta års julafton gick i traditionens spår. Det jag tycker allra best om är att alla samlas och att den sociala kontakten finns. Det är genom att träffa släkt och vänner som man känner ron och tilliten vid denna högtid. En annan stor tradition för oss är att lyssna till Påven när han ett stycke in på 2000-talet predikar med samma texter som man kan se att biskoparna i Skara domkyrka gjorde för ca 900 år sedan. Sveriges äldsta bok på Stifts- och landsbiblioteket i Skara kan vittna om detta.

För mig är katolska kyrkans högtidlighållande av Julen mer överensstämmande än vad Svenska kyrkan bjuder på. Där tror man att man gör något nytt genom att ändra texter och psalmer på ett sätt som gör att vi inte känner igen oss.

Julaftonens tändande av ljus på kyrkogårdarna gav i år ett nytt inslag: Vid Tibro kyrkogård hände sig att en dam var tvunget att störa mig med frågor om arbetet.
"Har ni lagt ner Soldatregistret?" Var hennes första fråga innan det kom en följd med frågor om arbetet med detta.
Man tycker att folk skulle förstå att är det julafton och man är vid en kyrkogård så är det inte för att tala om arbetet.

I övrigt hade vi ett nytt inslag i vårt julfirande och det var det elva månader gamla barnbarnet som i år fick sina första julklappar hos mormor och morfar, å tänk vad han liknade sin mamma det första året hon fick klappar, ögonen lyste lika starkt som de gjorde på henne.

Här några bilder från julen i vår familj, samtidigt som jag önskar alla som läser detta en god jul.


    





Julafton i hemmets lugna vrå





 
 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0